Här nedan redovisas projektet 1988-1989
Projekt ”Detta är jag”
Bakgrund:
Ulrika Hörberg ser en annons i en kvällstiding att bidrag kan sökas från
Svenska Filminstitutet till nyskapande projekt.Ulrika skriver en
projektplan och skickar in .Helt oväntat och mycket glädjande
beviljar Svenska Filminstitutet medel till projektet.
Deltar i projektet gör även Vuxenundervisaren/läraren
Brita Magnusson,erfaren studiecirkelledare
och Ulrikas dåvarande kollega på ABF .
Brita ansvarar för filmandet.
Så här såg ansökan ut i korthet:
Gravt utvecklingsstörda med arbetsplatsdagcenter i
Sandviken berättar med filmens hjälp omsig själva.
Att med videokamerans hjälp dokumenteravuxna
gravt utvecklingsstörda berätta om sig själv. Sitt boende
och sin fritid. Personerna har inget tal och flera har stora
talsvårigheter. Ingen är läs – eller skrivkunnig. De flesta har
svårt att benämna färgeroch kan med hjälp räkna till 10.
De tilltänkta personerna 5-7st ingår redan i studiecirkel i
skapande dramatik och vuxenundervisning. Dessa personer
kan inte berätta om sig själva annat än enstaka ord.Filmen
ska främst visas för arbetskamraterna på dagcenter och i
studiecirkelgruppenViktigt är att den personliga integriteten
sätts i främsta rummet.
Metod:
Att filma den utvecklingsstördas boende
Ex. Kalle bor i en liten by tillsammans med sin åldrig pappa.
Kalle har en katt. Hur ser det ut där han bor?
Vad gör han hemma? Hur ser katten ut? Kalle är i 40- års
åldern och har hittills levat helt isolerad på gården men
har nu kommit till ett dagcenter och fått kamrater. Han
kan inte med ord berätta om sitt boende och fritid. Kalle
ska naturligtvis i största möjliga mån filma sig själv (med hjälp)
och välja motiv. I den tilltänkta gruppen har vi fler deltagare
med liknande bakgrund.
Ex. Lisa bor sedan några år på grupphem. Tidigare bodde
hon på ett stort vårdhem. Hon har inga föräldrar kvar i livet.
Hon är i femtioårsåldern och har talsvårigheter. Lisa vill också
berätta om hur hon har det i sitt hem.
Redovisning av Projektet Detta är jag
Projektet genomförs september 1988 till 15 maj 1989.
Besök görs hemma hos fem vuxna gravt utvecklingsstörda
som är med i studiecirkeln .Tre av dem bor tillsammans med
förälder, två bor i gruppbostad. De är i åldern 28-55 år.
Ingen av dem är läs- eller skrivkunnig. Samtliga saknar
nästan helt förståligt tal . Tre har Downs syndrom. En
första kontakt tas med anhöriga eller personal per telefon
.Projektet beskrivs. Samtliga kontaktade är positiva till
projektet . Därefter görs ett besök i de de olika miljöerna
.Där inhämtas genom samtal information om den utvecklingsstördes
bakgrund och nuvarande situation. Vi berättar hur vi tänkt oss
filmningen. Med de utgångspunkter vi har (amatörfilmare
ganska tekniskt okunniga, de utvecklingsstördas bristande
koncentrationsförmåga samt oförutsett som kan inträffa)
så krävs kanske flera filmningstillfällen per deltagare.
Vi upplever att detta projekt har varit mycket givande.
Videofilmning är ett helt oöverträffat hjälpmedel för att
nå den gravt utvecklingsstörda. Den utvecklingsstörde har
fått en unik möjlighet att vara ”filmstjärna ”. De utvecklingsstörda
får genom filmen ett ”ansikte” både inför oss, kamrater personal
och sig själv. Samtliga filmade är stolta över sin insats.
De föräldrar/personal som medverkar är positiva till projektet .
Även övrig personal pådagcenter ser filmen som informativ och
rolig. Övriga utvecklingsstörda i studiecirkeln kommenterar filmen
och gruppsammanhållningen ökar efter visningar av filmen.
De icke-talande får här berätta för sina talande kamrater som
kommentarer. De filmade blir bekräftade av sin omgivning.
Filmen kommer att vara ett värdefullt pedagogiskt material
under lång tid i den aktuella gruppen. Vid varje ny visning
upptäcker de utvecklingsstörda nya saker hos sina filmande
kamrater. Från att bara sett detaljer ser de idag mer en helhet
VILL DU VETA MER OM PROJEKTET KONTAKTA
ULRIKA HÖRBERG ulrika.horberg@telia.com .