1980
Sätrahöjdens teatergrupp nuvarande Kullerbytta åker
på turné till Avesta med pjäsen är Tjuvskyttarna
Vi spelar på dagcenter i Krylbo ,FUB och Haggården Hedemora.
Vi är borta två dar. Några skådespelare åker tåg
och några åker Amazon med Ulrika och alla teatersakerna.
Ulrikas mamma skjutsar skådespelarna mellan spelplatserna.
Och eftersom vi inga pengar har så sover skådespelarna
över i olika familjer i Avesta (bl.a hos Ulrikas föräldrar)
1981
Spelar vi pjäsen Statsbesöket.
11/5 spelar gruppen in hela 99 kr 33 stycken köpte vårt enkla
teaterprogrammet a´3 kr .Pengarna delas ut bland skådisarna
så bara 9 kr är kvar.
1982
spelar vi pjäsen ”Kung Olavs Sandaler”
1983 har vi premiär på ”Tre Bröder ” som också videoinspelas
1884
17 mars spelar vi ”Tre Bröder” och får in hela 477 kr
och skådisarna får lön 20 kr/person .
Kvar blir 317 kr som sätts in på bankbok till kommande turné
I november åker vi på turné till Sala via Tierps dagcenter.
I Sala spelar vi på ett dagcenter och får sova över
inlåsta på ett boende.Några skådespelare får bo
på Stadshotellet i Sala.Turnebussen kostar 1000
kr att hyra.Dubbelrum på Stadshotellet kostar 490 kr
De som sover på träningsboendet köper
vi pappers lakan till. men egen handduk ska tas med.
1985 Invaliderna
Pjäs:De Vanföras Paradis av U.Hörberg
”Vi vill provocera människor och få dem att reagera
över fördomar och hyckleri.Vi behandlas inte
som vi vore människor med normala behov.
Därför ställer vi allt på sin spets och driver
ohämmat med det man inte får säga”
Majvor Ekström uttalar sig för Arbetarbladet
11 juni.85 inför premiären av De Vanföras Paradis)
”Och de berättade.Grävde fram ur sina gömmor år av
funderingar.De skrattade.Bubblade av glädje.Satt
ibland tysta och allvarsamma.de delade med sig pärlor
av sanning och livmod.Tack mina skådespelare för allt
arbete denna föreställning kostat er.Tack för att ni
ibland tvekade men med mod fortsatte.Tack för
att ni lärt mig så mycket om livet för halta och lytta.
Måtte vi bara kunna förmedla er visdom
(Ulrika Hörberg i Teaterprogram till föreställningen )
”De vanföras paradis har massor med brister.
Det är en osmält historia -än så länge.Den kastar
ut lösa trådar som inte fångas in ordentligt.Det är
inte poängen.För mycket starkare märker jag en
annan sak.Viljan att städa upp bland fördomar mot
handikappade……(….)”
”Någonstans finns risk för att Ulrika Hörbergs
manus vill famna över lite för mycket.Men
det som bryter ner den risken är obönhörligt i
slutet när bussen mot paradiset vänder mot
helvetet.I detta finns en svärta som får oss
omtumlande tänka efter”
(Björn Widegren Gefle Dagblad 14/6-85)
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Gävle Kommuns Kulturpris
Tal av Eva Gillström kommunalråd
och kulturnämndensordförande
8 juni 1988 på Gävle Teater:
”Verklig glädje är en högst allvarlig sak ” så sa en gammal
romersk filosof som hetterSeneca.
Och innan jag går från den Stora vreden
(uppsättning av Peter Oskarsson)
till den Stora glädjen skulle jag vilja läsa en dikt av
Helga Henschen
”när jag var på vippen
att sjunga
så sa dom inte kan Du sjunga
när jag var på vippen att flyga
så sa dom
inte kan du flyga
nu har jag lärt mig att inte lyssna till råkmånsar
hur ska den som aldrig har varit på vippen
begripa
att fåglar med ruggiga vingar
ändå har vingar
Vi är framme vid Gävle kommuns kulturpris.
Men först två kulturpolitiska mål
”Kulturpolitiken skall utformas med hänsyn
till eftersatta gruppers erfarenhet och behov”
”kulturpolitiken skall ge männikskor möjligheter
till egen skapandeaktivitet och främja kontakt
mellan människor”
Det är precis det här som årets kulturpristagare
har översatt till konkret verklighet och praktisk handling
Ulrika Hörberg du får Gävles kulturpris för 1988.
När jag ringde dig och berättade att du skulle få priset
så var din spontana kommentar
”Jag trodde man måste vara karl och 50 år för att få det”
Det uttalande tycker jag borde komma med i Pelle Holms bevingade ord.
Det fick åtminstone mig att återigen tänka efter .
1962 delades kulturpriset utförsta gången.Under åren 1962-1974
var det en kvinna som fick kulturprisetDet var dansare Emy Ågren.
1974 fick Gävle kommun en kulturnämnd som då blev ansvarig
för kulturstipendier och kulturpris.Och sedan kulturnämnden
bildades och fram till dags dato är det också bara en kvinna
som fått kulturpriset och det ärCarina Portnow.
Så dina bevingade ord Ulrika var inte alls obefogade.
Men det ska vi väl ändra på under kommande 25 åren.Vi börjar nu.
Ulrika,från början tänkte du bli skådespelare och stod på scenen
redan som 3-åring och var någon slags blomma som stod och hummade i bakgrunden.Du började utbilda dig till skådespelare eller regissör
.Under utbildningen var det någon som bekanta till dig som
skulle skriva en uppsats om hur utvecklingsstörda upplevde film
.Du följde med på studiebesök och då sa det inte klick ,
men pang.Det här vill jag göra.Det här vill jag jobba med.
Du ändrade raskt din jutbildning och lade till pedagogik.
Och på den vägen är det.
Dina teatergrupper kallar du
Kullerbytta,Invaliderna och Mackmyra Ladteater.
Du jobbar med halta,lytta och knäppisar som du själv uttrycker det.
Du ger människor,som tidigare var stumma och osynliga ,
ett verktyg att uttrycka sig med.Barn och vuxna
som nu stiger fram och säger:
”Jag är som jag är och duktig på mitt vis .Och det är jag glad över.
Den Stora glädjen ja få av de många som var och såg din
och skådespelarnas föreställning på Folkets Hus kan väl
glömma den.Du slår hål på en massa fördomar så det
bara smäller om det.Eller som det uttrycks lite mera formellt
i kulturnämndens motivering:
”Gävle Kommuns kulturpris 1988 har tilldelats fil kand Ulrika Hörberg
för hennes arbete med teatergrupperna Kullerbytta,Invaliderna och Mackmyra Ladteater,genom viket hon gett glädje i skapande,självtillit och växande,åt grupper som oftast eljest är av samhället förbisedda och glömda”
2.30 ANDERS HAMMARLUND
ANDERS HAMMARLUND ÄR VÅR ÄLDSTA SKÅDESPELARE
FÖDD 1924 OCH VARIT MED SEDAN 1979.
Anders Hammarlund:
06 05 17+06 05 18 spelar Hammarlund skogsgubbe i frack
på Folkets Hus Gävle.
05 06 01 ”Jag tycker det har gått bra att komma till Polhem och träffa dom nya skådespelarna som Ulrika skaffat fram.Roligt att gå hit när man hållit på i 25 år”
04 07 29 Gefle Dagblad ANDERS HAMMARLUND I dag kan en outtröttlig Gävleskådis blicka tillbaka på 80 år. Gävle Handikappteaterns veteran Anders Hammarlund firas och firar såklart med stort kalas. Han är nöjd med att fylla 80. – Det känns bra, det är skönt. Jag håller igång så länge hjärtat är med, säger han och ler. Han var med och startade Gävle Handikappteater 1979. Han jobbade då på Sätrahöjdens Dagcenter. Teatern kom att betyda väldigt mycket. I dag kan han inte tänka sig att vara utan den och skådespeleriet. – Det hjälpte mig. Jag var en sån som tittade ned när någon pratade med mig eller tittade på mig. Jag skämdes väl lite för mitt handikapp, men kanske var det mest att jag var blyg. Det är jag inte nu. Dagens Anders är en stolt, social, men ödmjuk person. – Jag bryr mig inte längre om vad människor som inte känner mig tycker om mig eller säger till mig. De kan säga vad de vill, hos mig går det in här och ut där, säger han och pekar på sina öron. Jag mår ju bra, ler han. Här blev han kvar, till stor del på grund av sitt engagemang i teatern. Många pjäser har det blivit, bland andra ”Dagcenter Veta Hut”, ”Sommarläger i Spikmåla” och ”Kränk inte mig”. Han har även medverkat i radio och tv och förstås i Gefle Dagblad. Förundrat konstaterar han att det har blivit nästan 25 år med teatern. – Mitt liv kan man nästan säga att det blev, ett bra liv. Sofia Öhlander 026-16 96 46 sofia.ohlander_gd.se
ANDERS OCH BENGT SKÅDESPELARE I KULLERBYTTA
Intervju från 1999(ur Gävle Handikappteaters en egen tidning).
Hur var det i början och varför började ni spela?
Anders:Det var 1979 och vi jobbade på Sätrahöjdens dagcenter. Vi träffades på snickeriet och övade vi i en liten lokal.Sen spelade upp i matsalen.Sätrahöjdens teatergrupp.Min första roll gårdförarihandlare, som sålde skosnören.Och sen var det älgjägaren.Vi hette då ”Sätrahöjdens teatergrupp”
Bengt:Jag började först i Ulrikas( Verksamhetsledare )dramagrupp sen bildade hon Skojteatern ,som var den andra teatergruppen. Min första roll var hembiträde.Jag hade klänning, förkläde och peruk på mig.Sedan slog vi ihop grupperna och vi blev Kullerbytta.I pjäsen ”Tre bröder ” jag spelade en kinses som hade en restaurang.Jag fick heta ” Tam pong.”eftersom medspelarna inte kunde komma ihåg något annat kinesiskt namn. Jag kommer ihåg pjäsen ” Gruppbostad Lyckan ”då Sussie spelade föreståndaren Pölsan.Då spelade jag god man
.När spelade ni första gången mot varandra ?
Bengt:Tre bröder Anders:? Sen har vi varit kompisar hela tiden.Kan ni nämna något speciellt roligt minne från teatertiden?Anders:När jag drack 75:an -den stora flaskan.Bengt:När jag var trollet i ”Kung Olaf sandaler”och skulle trolla bort alla barn.
Anders du är snart 75 år och har varit med i teatern i 20 år-hur känns det? Anders:Det känns bra.Jag har bra hjärta .Jag fortsätter än för att det är roligt
.Bengt du är 67 år och har spelat teater i 19 år –varför fortsätter du?
Bengt:Jag vill fortsätta för att kunna lite mer och träffa folk.Så länge som jag orkar spelar jag.
Vad har varit det jobbigaste med teatern genom alla åren?
Anders:Att vi hela tiden haft problem att få pengar och lokal. Nu har vi lokal och fått bidrag .Det känns bra
Bengt :När folk pratar skit om teatern utan att veta hur det är här.De skulle sätta sig in i hur vi har det.Jag vill inte höra tissel och tassel och de snokar hur är det… Kan du inte slopa teatern-säger en del men jag tycker att jag har något och göra.”De brukar fråga mig om det är en bra teater .Då brukar jag svara :Hoppa med och så får du se hur det är .
Har teatern förändrat människors syn på er ?
Anders: Ja i Ulftorp där säger dom” här kommer skådespelaren” och det gör dom även när jag går på CH.Och då blir jag mallig Här kommer TV-stjärnan säger dom också
Bengt:Folk har sett mig på Tv och ringt.Tv-kändis säger dom. Jo –det är roligt när folk uppmuntrar migDet var en tant ,som kom och sa en dag:” Ni spelar bra”.Tack sa jag.Det var roligt att höra och hon ville se oss igen Alla säger att vi är bra och då blir man glad.Ni har varit med om ruskigheter som unga.Då behandlade man utvecklingsstörda annorlunda.Har ni några minne som ni vill berätta.
Anders:På ett privathem på Tjockö i Stockholms skärgård råkade jag hugga sönder yxskaftet .Ägaren ville att jag skulle betala skaftet, men då rymde jag.En arbetsledare fick tag i mig.Så fick jag ett kok styk och fick ligga ett par dagar inlåst rum .Det var på 50-talet.Det var ett helvete att vara på privathem. Jag har varit på fler
.Bengt:När jag var 13 år och bodde på Höghammarskolan i Bollnäs tog jag och en kille en spiklåda och sen rymde vi .Vi skulle bygga en koja. Rektor skickade efter polisen.Polisen tog oss.Vi fick inte gå ut på flera veckor.
Hur är det att vara utvecklingsstörd?
Anders:Det syns inte på mig .Det känns bra. Livet var ett helvete från 14 års ålder men det blev bra i mitten på 70-talet.Och idag är det också bra.
Bengt:Det känns bra. Förr var mitt liv dåligt, men nu är det bättre. Jag har något att göra,och får gå fritt.Ingen som säger vad jag ska gå.Jag bestämmer själv vad jag ska gå-därför har mitt liv blivit bättre.
Anders -vad tycker du om Bengt?
Anders:Han är bra Jag hjälper honom och han bjuder mig på kaffe
Bengt –vad tycker du om Anders?
Bengt:Han är bra .Utan honom kommer jag inte ut och det är jag tacksam för
Har ni varit osams någon gång?
Anders:Vi har varit lite osams-men det gick bra ändå-för jag skämdes över att vara handikappade i början sen brydde jag inte mig om det mer.
Bengt:Vi har varit osams –och det beror på att man är lite led vid sig själv och då kan man skälla på någon och det är inte meningen.
Om du var statsminster vad skulle du ändra på i Sverige idag
?Anders:Jag skulle försöka hjälpa de sjuka lite bättre.Åldringsvården behöver mer hjälp.
Bengt:Att folk i världen skulle få det bättre.Att alla skulle få bättre betalt.(intervjuare:U.Hörberg/1999)