Detta material är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt,
1960:729. Eftertryck, lagring i elektroniska media,
visning på bildskärm eller annan form av kopiering
och spridning är förbjuden utan tillstånd .
Här följer ett stycke ur pjäsen om anorexia
vill du läsa hela pjäsen kontakta
ulrika.horberg@telia.com
”PERFEKT”-
1995/2004
av Ulrika Hörberg,
huvudrollen spelades 1995 av Helena Wretblad
2004 av Ida Hjalmarsson
(Mitt på scenen står en scen.Från salongen sett står
en stol till höger-där markeras speglen.Till vänster finns
fönstret)
(Sandra kommer in.Tidning.Sätter sig på sängen.
Läser.Ser upp )
Sandra:
Hur det hela började?Ja,det har jag funderat
över många gånger,men nu är det över.Det känns,
som om jag kommit tillbaka från en lång resa.Tillbaka
till mig själv.Fast det tog en evig tid.(tänker en stund)
Hur det hela började.Kanske har det alltid funnits där.
Önskan att vara perfekt.Och hur hemskt var det inte,
då jag upptäckte- att jag inte var det.
(går fram till fönstret-öppnar det andas,funderar)
Det var en kväll i oktober förra året. Jag hade pluggat
jätte- mycket för jag hade matteprovet nästa dag .Det
hade precis slutat regna.Och när jag stängde fönstret och
vände mig om- så fick jag syn på mig själv i spegeln.
Herregud att jag inte sett det förr.
(går till spegeln pratar med sig själv)
Vad fet jag är.Kinderna klotrunda.Och magen utspänd
som en ballong.Hur kan nån gå omkring med såna här lår?.
Dallrande geléklumpar ,som bara väller ut.
(går till sängen pratar mer nu med publiken än sig själv)
Plötsligt fattade jag-hur ful jag var. Inte alls perfekt utan
fläskig.Osmaklig.Och plötsligt kom jag ihåg vad Bobo sagt
.Bobbo :
Du är mullig……mullig, mullig
Sandra:
Ja,så hade han sagt.Mullig men fet menade han .
Han hade stått där på skolgården och väntat.Precis
utanför matan.När jag fick syn på honom -pirrade det
till i mig så där urfånigt- ni vet. Skolans snyggaste kille-
väntade på mig.
( Sandra till Bobbo)
.Magister Åberg suger alltså -gubben tjatar om mattetal,
så han glömmer klockan.Vi har prov i morgon.
Det tredje den här månaden
Bobbo:´
Det är grönt .Jag kom nyss.
Har David snackat med dig om
partyt på lördag?Du hänger med ,va
Sandra:
Jag tror det-(hurtigt )
Jag tävlar på söndag-men det fixar sig
.(tveksamt; som för sig själv)
Tror jag…..
Bobbo : Fint.
(håller om henne)
Va, mysigt det var i går.Du är så djävla snygg och
läckert småmullig. Kolla där är David.
(ropar ) David…. .Hörru vänta…
.(ut från scenen Sandra vänder åter)
Sandra:
Ja det var så han sa MULLIG….Precis då tänkte jag
inte på det utan vi sprang ikapp David ,men sen på
kvällen- framför spegeln, såg jag vad han menat.
Jag var lika perfekt(kort paus)-
som valross. Alla hade väl sett det –
länge.Bobo,David,Mecka, Berra-ja alla i klassen.
Ja, inte bara klassen, hela skolan, hela stan, landet,
EU.Alla hade sett – utom jag. Spegeln ljög INTE.
Jag var fet -smällfet.Mammas såser, bullar,godis-
träningen hade inte räckt.
Gymnastiktränaren :
(in )Just precis.Du tränar inte tillräckligt.Sätt fart nu
och byt om -så vi äntligen kommer igång .
Sandra idag lägger vi på ett extra kol.Det är
bara fem veckor kvar……
(Gymnastiktränaren förbereder tyst träningen)
Sandra:
(byter pantomimiskt om och pratar med publiken)
Barbro hade varit min tränare sen femman.Alltså
var vi inne på fjärde året tillsammans.Oj vad vi
jobbat, men det hade gett resultat-.Jag hade blivit
distriktsmästare i gymnastik två år i rad och nu
siktade vi på landslaget.Fyra kvällar i veckan
minst 2 timmar varje gång.Jag ville bli bäst-.
Och det ville Barbro med.(………………..)
Sandra :(sit ups) Ja,jag var verkligen på väg .
Tantarmarna, valkarna i midjan försvann sakta ,
men säkert,jättefacet minskade OH,vad lycklig jag var.
Och det hade jag fortsatt att vara, om den där
skolsköterskan inte lagt sig i.Undrar om Jenny hade
något med det att göra. Präktiga Louise-
(Lousie in,)
blä…..redan på mellanstadiet när hon stack
första sprutan i mig hatade jag kärringen.
En sån där halvreligiös gammal nucka- alltid med
ett fånigt smil på läpparna.(härmar) för man skulle
tycka om henne. Nu hängde hon sig på mig,som ett
plåster.Med sina frågor,sina förmaningar,sina…ja…
jag vet inte vad….oh halleluja…vad trött jag blir…
.Lousie;
Vad bra att du kom.Jag bad magister Kohage påminna
dig.Förra gången kom du inte
.(gör paus för att få ett svar-men Sandra rör inte en min)
Ja,jag skulle vilja ta lite prover på dig.Undersöka
vikten,blodtrycket,blodvärdet. Och så behöver
jag ett pyttelitet kissprov. Det går säkert bra.
(tar blodprov)
Va,kall och blå din hand är -har du sett det
Sandra:
Men jag tittade inte-utan på hennes fula skor.
Men kärringen gav sig inte utan tvingade upp mig
på vågen. -Och så tog hon sats……..
..Lousie:
Sandra, om jag tittar här på din viktkurva ,
så -har du gått ner åtta kilo.Åtta kilo på ett år.
Det är inte normalt i din ålder.Dessutom har du
blivit 4 centimeter längre.Slarvar du med maten?
Sandra Nä det gör jag inte , jag tränar. Du är väl
den enda på den här skolan som inte fattat det.
Lousie:
Jo,jo men det är något, som inte stämmer ser du.
Jag ska prata med Barbro.Jag fattar inte att du orkar
hårdträning.Och träning kan vara farligt om kroppen
får för lite näring.Jag är orolig för dig.
Sandra:
Ja, så där fortsatte hon.Jag lät kärring mässa på.
Hade svårt att hålla mig för skratt för HAN
(här osyftas ”spöket” som dyker upp i Sandras fantasi)
var ju där,viskade att kärringen hade gäddhäng ,
celluliter och hon var en fullkomligt hopplös syn-i
bikini.Avundsjuk -för att hon inte längre var ung och
vacker. Helt klart gillade hon fettrullande ungar med rätt
viktkurva. Jag log.
Lousie:
Du ler. Du förstår inte det allvarliga i det här.
Vad säger dina föräldrar.
(inväntar svar som hon inte får.Suckar)
Lilla vän,det har nog gått längre än jag trodde.
Jag tror att du är sjuk, Sandra.
(går)
Sandra:
Vad som sen hände vet jag inte.Veckorna gick
Kvällarna blev ljusare och ljusare.Jag utökade
träningen med att jogga en halv mil varannan kväll
och sen en kopp laxerande.Jag mådde bra -Jag följde
mitt schema perfekt.Mamma och Pappa då.Nä, dom
var ju så upptagna med sina liv.(…….).
Innan jag somnade frossade jag i kokböcker,recept
och planerade vad jag skulle laga nästa dag.Sandra men
en kväll var han tyst.Det var kvällen då jag kände sittknölarna
Hårda, kantiga, inte inbäddade i vitt Sandra-fett.
-Oh What a feeling……